Jag har de senaste åren utforskat hur det jag var med om tidigt i livet formar min upplevelse av verkligheten som vuxen. I bagaget finns en mamma med tung beroendeproblematik som lämnade mig hos min mormor när jag var ett och ett halvt år. Där fick jag en uppväxt som var både kärleksfull och utmanande — mormor var alkoholist, något som gick i arv även till mig.

Jag bär ett kall inom mig: att bryta linjen av trauma som funnits i mitt släktträd under lång tid. På den vägen har jag fått titta på och transformera beroenden, avstängdhet och svårigheter i nära relationer — känslan av att livet "bara händer mig", att stå vid sidan av. Att långsamt våga känna på djupet och komma i kontakt med mitt hjärta. Att förstå att jag har rätt att existera också när jag säger nej. Att bygga en mer robust känsla av vem jag är, bortom strategier och identiteter som formades tidigt.

Det är från den här levda erfarenheten — inte trots den — som jag möter dig i rummet.